Jag vet inte vad det är med mig, jag känner bara för att stor böla hela tiden!
Eller så fort jag blir ensam i alla fall...
Körde bil hem nu, på stereon spelades Breath med Anna Nalick och jag bara grät.
Kan inte skylla på pms och tjejproblem heller för allt sånt är avklarat!
Behöver bara skrika:
I HATE MY LIFE!
Just nu gör jag det och det får jag säga, skriva eller vråla hur mycket jag vill utan att det betyder att jag har problem eller behöver prata med en kurator.
Det är helt enkelt bara så.
Dessutom kommer jag inte att säga det högt ens, kommer kanske bara skriva det här. Här där jag skriver i gåtor så ingen fattar nånting förutom jag. Men av nån förunderlig anledning så känns det alltid lite bättre när jag har skrivit några skumma rader svart på vitt.
Livet är inte en dans på rosor!
Alldeles nyss fick jag i alla fall beskåda en alldeles oslagbar stjärnhimmel, det gjorde min dag!
Tack stjärnorna.
Hej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar