Lars W

Han bar på en gitarr när han gick ut på scenen, på gitarrhalsen stod det "Winnerbäck" med silverglittriga bokstäver.
Med sig hade han en lång gänglig man med lite för långt hår, han spelade gitarr och piano. Bakom trummorna satt en liten tjej med långt blont hår med en jäkla motorik. Hon spelade trummor, trumpet och klaviatur!
På en stol till höger befann sig en korthårig tjej med rak lugg, hon hade en cello i sina händer som hon ibland bytte ut mot en bas.

Tillsammans stod dessa fyra människor för en magisk spelning en torsdagkväll i Oktober! Lars Winnerbäck sjöng de tänkvärda texterna med sin lugna harmoniska röst ackompanjerad av tre personer och deras instrument.
Ett piano, ett trumset, en gitarr och en cello kan bli jädrans mäktigt tillsammans! '

Han inledde med en ny låt som jag tyvärr inte vet vad den heter, men det var bra! Riktigt bra. Gammalt blandades med nytt, sång varvades med lite prat.
Han berättade hur några låtar hade kommit till, det var roligt att höra. Han brukar inte vara personlig. Men hela spelningen kändes personlig på nått vis! Det var avskalat och fint, texterna fick ta plats tillsammans med en gitarr.

Nää, Lars Winnerbäck blir man aldrig besviken på!
Han är bara han, alldeles bäst.

Hej


Detta skriver jag 11:30 dagen efter spelningen med Lars! Jag vet nu vad den nya låten han inledde med heter - Vem som helst blues. Sådeså.