I familjen Kaos händer det saker mest hela tiden, inte en lugn stund.
I lördags var jag så arg så jag skakade. Nu är jag sansad.
Med åldern händer det saker som är svåra att förstå sig på.
Åldersnoja har jag haft i alla tider. Som 13-åring när jag började sjuan grät jag och hade panik, jag sa till min mor:
- Jag vill inte bli vuxen nu mamma!
Mamma bara skrattade och sa att man blir inte vuxen när man börjar sjuan.
När jag började gymnasiet kom paniken åter, då var det dags att ta ansvar på ett helt annat sätt och lära känna en massa nya människor. Det gjorde mig livrädd!
Och så fyllde jag 18 år, myndig och vuxen. Men inte fasen kände jag mig vuxen då!
Jag har klarat mig igenom alla faser hittills, det har ju gått bra.
Fast åldersnojan den har bara fortsatt, den blir jag nog aldrig av med.
Jag gruvar mig för att bli gammal.
Huvvaligen...
Och det blir inte bättre av situationer som denna.
Hej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar