Känns som jag börjar bli stammis där och det är ingen rolig känsla...
Jag menar, man vill ju ha en hel kropp som ska bära en genom livet!
Just nu är inte min kropp särskilt snäll mot mig. Vi är i en konflikt kan man säga, den gör ont.Jag fick mig verkligen en tankeställare när naprapaten sa till mig:
- Du har bara en kropp och den måste du ta hand om!
Det har jag vetat länge. Men det är som att det går in i huvudet bättre om en helt okänd människa säger det till en!
Så nu försöker jag aktivera mig en timme om dagen. Det behövs när man har ett av jordens mest stillasittande jobb, som jag råkar ha.
Kroppen är gjord för att arbeta, den behöver och vill det.
Visst, jag har rört på mig tidigare också men av nån anledning kommer jag alltid av mig och blir en soffpotatis igen.Det är ingen bra idé att vara soffpotatis!
Ska försöka att inte bli det igen, på ett tag.
Hej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar