Winnerbäck igår dårå, det var bra. Men inget klår Lars Winnerbäck i Östersund sommaren 2008.
Det var nånting! Det var stämning. Det var mys. Det var kärlek.
Då hade han sån känsla och inlevelse när han sjöng så jag började nästan gråta. Och han blev rörd av gensvaret från publiken.Publiken igår gick mig på nerverna. Fulla, galna norrbottningar i tonåren blev lite mycket att hantera för en nykter tant som jag....
Men jag gillar Lars Winnerbäck i alla fall, hans musik är som medicin!
Dessutom var sommaren 2008 nånting utöver det vanliga har jag kommit fram till såhär i efterhand. Då hände det saker, jag var ganska så lycklig, det var action och jag var absolut inte uttråkad! Hoppas på att uppleva det igen.
Nångång.
Hej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar