Jag har haft en dålig dag idag, ibland kommer dom och då är det svårt att hålla sig på topp. Det är svårt att vara glad och snäll när jag bara vill kasta mig på marken, ligga där och sprattla och vråla allt jag kan!
Det är svårt att vara glad och snäll när jag bara vill skrika:
- Men håll käften!
Och det är svårt att vara glad och snäll när jag känner för att gråta bara nån ler mot mig eller säger nånting fint....
Jag avskyr dåliga dagar.
Dåliga dagar känns nattsvarta.
Och jag har ruggigt svårt att föra över tänket från negativt till positivt.
Nutiden känns tung, så tung.
Framtiden ter sig bara som ett gigantiskt frågetecken som jag inte vet nånting om! Jag skulle väldigt gärna vilja ha en ledtråd, bara en liten.
- Du är ung, bitarna kommer att falla på plats!
De säger det, fast jag vet inte om de som säger det vet. Eller om de säger det bara för att det låter bra. Jag vill att det ska stämma i alla fall!
Mitt livspussel kanske bara är väldigt stort och tar lång tid att lägga?
Vissa kanske har små pussel och andra stora...
Nej, nu svamlar jag bara.
Ska hälsa på mormorn och morfarn en stund!
Alla behöver dåliga dagar. Annars så skulle man aldrig få en bra dag som man kommer att minnas länge. Hur skulle livet se ut då?
SvaraRaderaDet jag vet iaf är att imorgon kväll ska vi göra en bra kväll som vi kommer att minnas :)
En urspårning som bara vi kan göra! Vi släpper allt vad tyglar heter! Det är ju ett annat riktnummer för tusan ;)