Imorse skrämde jag nästan ihjäl en stackars man i en timmerbil!
Stackarn får säkert men för livet...
Hans lastbil stod parkerad framför min, och bakom min stod det fem stycken till.
Men han flyttade inte på sig när lastbilarna framför han körde iväg, så det uppstod en kloss i kön och tiden gick!
Jag tutade men ingen reaktion, tillslut var jag bara tvungen att få han ur vägen. Så jag stövlade fram till hans lastis och knackade på dörren.
Reaktionen var blixtsnabb! Han hade somnat i sängen men han formligen flög fram i förarstolen, satte sig och körde iväg så snabbt att jag knappt hann få undan min fötter.
Jag behövde inte ens öppna munnen.
Han trodde säkert att jag var ett ont troll som kommit från bergen....
Mitt på dagen fick jag beskedet: Spinningen är inställd!
Min kollega frågade:
- Vad har du nu att leva för idag?
- Jag vet inte!! sa jag.
I samma veva plingade mobilen, jag hade fått ett sms från Ida. Det stod:
- Simma ikväll kl. 18:30?
- Det gör jag så gärna, svarade jag.
Och så gick det till när Ida och simningen räddade min dag :0)
Lyckan var total!
Jag behöver tider som jag vet att jag ska träna på. Annars fuskar jag och tränar inte alls.
För det är mycket enklare att placera baken i soffan framför tv´n eller sitta som nu, framför datorn! Och det funkar inte i längden.
Och så får jag ju en härlig endorfin-kick på köpet av att motionera!
Annars så har det varit en strålande fin höstdag. Lite kyligt om näsan bara!
Hej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar