11 september

11 september för nio år sedan minns jag ganska väl:

Jag var 15 år och gick i åttan. Det var en tisdag och skoldagen var slut. Vi åkte bussen hem till byn. Som vanligt när vi kom hem gick vi in på Konsum. Pratade med Seija, tjuvläste tidningarna, skojade med Bertil eller köpte karameller.
Pappa var där och handlade den dagen, det var han som berättade att två flygplan hade kraschat in i World Trade Center. In i varsitt tvillingtorn.
Jag tyckte att det var hemskt spännande och följde slaviskt nyheterna på tv resten av kvällen, kollade både på svenska och utländska kanaler. Ville veta och se allt.
Kändes som en action-film, det var också det jag tänkte att:
- Det här kommer det bli film av!
Och filmer har det ju blivit. Just nu rullar United 93 på svt2.
Samtidigt som jag tyckte det var jävulskt rafflande så blev jag orolig. Orolig för att ingen visste varför det hände, rädd för att det skulle hända nånting ännu värre nån annanstans, skakis av alla hemska scener som visades på tv och rädd för alla familjers skull.
Den natten sov man inte så bra och nästa dag var attacken nästan det enda som det pratades om i skolan....

Det var den dagen i mitt liv.


Hej