Det är kanske så

I fredags om tre månader fyller jag 24 år. Jag har alltid tänkt 24 år som en milstolpe i livet, där man blir lite vuxen på riktigt. En 24-årig mogen ung kvinna.
Eller ja, jag har trott att det blir nånting och att jag hamnar rätt i kängorna!
Känns lite grann ibland som att jag vandrar runt i fel skor nu...
Alltid lika coolt när jag tänker på att jag som 8-åring var smartare än nu. Jag menar, hur kunde jag veta då vad jag ska göra idag?
För tillfället vet jag då inte vad jag gör om 16 år.
Och det känns inte alls som att jag är på väg att hitta rätt?

Läste om fyra tjejer som bestämde sig för att åka skidor i arktis. 120 mil på 80 dagar. Bara planera och sen dra iväg! Sånna där människor ser jag upp till, som tar tag i sina drömmar. Men jag känner mig alltid lite värdelös när jag läser eller hör historierna. För jag skulle lätt vilja ge mig ut på ett sånt äventyr! Fast jag har inte förmågan, modet eller kunskapen.
I och för sig så behöver jag ju inte börja med att ge mig ut i arktis. Kan ju börja med att bestiga Kebnekaise här hemma i Sverige. Det skulle jag också tycka var spännande!
Om bara viljan finns så kan man nog skaffa sig en förmåga, ett mod och massa kunskap.

Jag ska ju alldeles snart ge mig iväg på ett litet äventyr! Till en helt annan världsdel. Långt bort härifrån. Jag ska dit och hämta hem lite visdom, många upplevelser, en del världsvana och en schysst solbränna.
Bada i Arabiska havet kan ju inte va annat än rätt sak att göra just nu!!
Jag kräver nog för mycket om jag hoppas på att få ro i själen och svar på alla frågor som snurrar i huvudet...

Nepp, nu ska jag filosofera och kolla på vältränade karlar på tv!