När rösten bestämmer sig för att dra sin kos så är det jäkligt skönt att hörseln stannar kvar! Jag kan i alla fall höra dem som pratar med mig även om de inte hör mig särskilt bra. Men jag tror jag kan göra mig förstådd med mina "läten". Skratta kan jag typ, gråta också och lyssna på musik.
Det där med att prata är lix överskattat. Säger oftast bara en massa gojja.
Jag är nog en desto bättre lyssnare...
På ett sätt ganska praktiskt att detta drabbat just mig!
Jag lyssnar på Too late med Takida:
http://www.youtube.com/watch?v=FVabvoscmaA
Tycker ändå de är bra vad folk än säger. Kan bero på alla minnen man har skaffat till dem genom åren! De har ändå hängt med sen man var 16 år. Det börjar på va ett tag nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar