Håll ut

Ett återkommande symtom hos folket jag pratade med igår är att de flesta har börjat känna sig så jääääävla gamla.. Ge er för fan!
Livet är inte över för att vi har fyllt 21, 23, 27 eller 32 år! Det har bara börjat, första halvlek är ju inte ens slut..
Det är enbart för att vi bor på landsbygden som det är såhär, hade vi bott i en storstad hade vi varit on the top of the hill nu!
Vi har hur mycket som helst kvar! Det är väl klart man känner sig gammal om man intalar sig det stup i ett, så sluta med det..
Visst, jag kan också säga att:
- Oj, va gammal jag har blivit!

Men jag menar det inte, jag är 23 år. 23 ÅR! För fan ingen ålder. Jag känner mig hur naiv, tramsig och vilsen i pannkakssmeten som helst vissa dagar! Långt ifrån vuxen.
Jag längtar nästan efter den där dagen då jag har lugnat mig, landat och har ro i kroppen.

Livet är inte en dans på rosor helt enkelt, bara att göra det bästa av tiden!

Jag vet att jag inte är världens mest positiva person heller, men ändå....
Jag ska försöka!!

Hursomhelst hade jag ruggigt skoj igår fast jag var nykter! Jag fick skratta, sjunga, skvallra och kramas. Kan inte begära så mycket mer?
Dessutom slipper jag baksmällan idag och den där ångesten jag kan ha ibland när jag inte riktigt vet vad jag sagt/gjort. Och nån snetändning riskerar jag inte heller att få om jag är nykter...
Näää, att vara chaufför is the shit!

Krams